Hemsmink
mina fina kattbebisar
Ja ni.. Har lovat att visa er bilder på mina fina 5 kattbebosar, meeeeen inte det lättaste om man säger så.
De har öppnat ögonen men blixten var inte så kul tyckte dom, men jag och lillasyster Issa gjorde vårat bästa och det här får duga sålänge, puss raringar
I SOMMAR
I sommar åker mamma och jag till Kreta! ca 200 dagar kvar ungefär men vi planerar allting redan haha...
Vad vi ska äta, vad vi ska göra, vad vi ska ha med oss och bla bla bla.. haha typiskt oss ;)
Vad vi ska äta, vad vi ska göra, vad vi ska ha med oss och bla bla bla.. haha typiskt oss ;)
behöver jag tillägga att jag längtar ihjäl mig?
Stranden Elafonissi som färgats rosa av snäckor. Har en känsla av att jag aldrig kommer gå härifrån haha..
mina favoritkillar
hahahha den sista, jag skrattar så jag dör varje gång, jisses
I'm still alive but I'm barely breathing. Just prayin' to a god that I don't believe in
Gjorde en smoothie/milkshake till kvällens tv, var lite småhungrig men blev mätt ganska fort haha...
Här har ni receptet om ni vill prova, jag hade i lite extra hallon utöver det som står i receptet för jag älskar det haha, men det är ju en smaksak.
Hoppas ni testar puss puss
Till en person:
2 dl mjölk
2 dl glass
1/3 banan
1 dl frysta hallon
Sen ni läste sist
Min syster Cattis, min systerdotter Lilly och Cattis sambo Emil kom hem från Spanien i lördags, fick en present och såklart var den från Victorias Secret! En bodysplash från den nya kollektionen! Så vart jätte glad såklart, precis som vilken annan tjej i världen hade blivit haha!
Förutom det så har vi äntligen fått kattungar igen!!
I fredags om jag inte minns helt fel, gud vad jag blev glad då!
Har verkligen längtat som en idiot efter de där söta små purrisarna.
Fast när de är en vecka gamla så är det nästan jobbigaste tiden, de piper så mycket och så blir de skitarga och skriker när de inte hittar en tutte. Så upp och spring hela tiden. Men det är ju värt det såklart.
Hoppas att det blir en liten Sune.
Ja, sen har jag spenderat tiden på gymmet med min Alicia eller i ishallen med familjen.
Ja vi har ju kört väldigt hårt på gymmet de senaste dagarna, och fy vilken motivation man får när man känner och ser resultat! Verkligen astaggad blir man!
Efter gårdagens pass hade jag en blodåder som "stack ut" på armen, så som de här biffiga killarna får när de pumpar, gud vad stolt jag var då hahaha.
haha puss
Min present
Två fula bilder på mig och babe
En av våra fina kattbebisar
Mina fina småsystrar
ångest
It was love
It was easy just to smile
It was easy for a while
The way it used to be
It was easy just to smile
It was easy for a while
The way it used to be
But even stars they fade
And colors turn to grey
I miss yesterday
And the way it used to be
And colors turn to grey
I miss yesterday
And the way it used to be
And I can't turn back time
Even if I tried
I miss you tonight
Even if I tried
I miss you tonight
julklapp
Det här är då vad jag önskat mig i julklapp!
Av pappa har jag önskat mig ett par UGGs, blir asmys i ishallen och supersmidigt att dra på sig när man går ut med hundarna. Eller de mornar till skolan som jag inte hinner knyta skorna haha!
Av mamma har jag önskat mig två klockor och massa saker till rummet, typ kuddar och annat som man kan dekorera runt med!
Hade först önskat mig typ tusen saker till men jag vill inte ruinera mamma och pappa på pengar haha, julen ska vara mysig och en tid att tillbringa tillsammans tycker jag, man behöver inte tusen julklappar utan det känns mer som att paket tillhör födelsedagen. Men vem tackar nej till paket på julen också? ;)
bal/skolavslutning som ni kanske inte sett
jag vet att jag lovade att alltid köra på men ibland känns det som det inte kommer gå
tills jag lägger mig i graven är du min, baby håll mig i handen, jag vill veta att du finns
Saknar min fina systerdotter Lilly Rose som är i Spanien, kom hem snart lillan
sometimes I feels like I ain't nothing at all...
.... life is a journey where you stumble and fall, but I’m okay, when I lie down in your arms ♡♡
Jag vill ägna ett par inlägg till att uppskatta mina fina vänner jag haft genom åren.
Eller ja, vissa har man väl fortfarande men ni fattar. Tänkte börja med mina finaste killkompisar.
Jag vet inte varför, men jag har alltid haft lättare för att ha killar i min vänskapskrets.
Alla mina närmsta har oftast varit killar.
Där jag växte upp, i Vretstorp, är det inte så stort. Alla känner alla liksom, ni vet hur det funkar.
-
Jag minns inte riktigt hur jag hittade mitt fina "killgäng".
Men på nåt sätt gjorde jag det. Och även fast det varit upp och ner den senaste tiden och jag flyttat därifrån så träffas vi fortfarande ibland. Och de betyder fortfarande lika mycket för mig. Även fast ingenting är sig likt så älskar jag dom, och de gör mig fortfarande lika glada som förr.
Allting började väl först med Victor. Victor blev min allra bästa vän.
Och våran vänskap var väl inte som någon annans.
Att bo granne med sin bästa kompis blir lätt en överdos kan man tro.
Men nej. Vi umgicks jämt utan att tröttna på varandra.
Vi kunde hitta på så värdelösa saker men gjorde det ändå så himla kul.
Då var han den som hade den där extra tiden till att lyssna på mig, den där extra tiden till att förstå mig.
Jag har ju alltid varit komplicerad, inte bara nu haha.
Och han var den som fick mig att inte känna mig ensam, han var den som fick mig att känna mig älskad och allt sånt. Han visste vad han skulle säga för att få mig glad, för att få mig att känna mig bra.
Och jag har alltid haft problem med det, det där med självkänsla, att tycka om mig själv osv.
Men han hjälpte mig mycket då, han visste som sagt vad han skulle säga och göra för att jag skulle uppskatta mig själv, och det är det bästa en vän kan ge.
Och ni vet att man säger: "man kan inte vara bästa vän med en kille utan att ha känslor".
Men det var så, vi hade inga känslor för varandra, vi var bara bästa bästa vänner.
I och för sig så kom det ju långt senare men det är en annan historia som jag gärna inte går in på haha.
Sen kom Hampus in i mitt liv.
Hampus blev min bror, den tvillingbror jag alltid drömt om.
Han är fortfarande min tvillingbror, han betyder så sjukt mycket för mig så det är inte sant.
Han kan allt om mig och han har alltid älskat mig för att jag är jag.
Vi bodde inte så långt ifrån varandra, och alla gånger jag var ledsen skickade jag ett sms, "behöver dig".
Då var han hos mig efter två sekunder.
Jag behövde aldrig vänta, aldrig vara ensam.
Han var den här som kunde komma på morgonen klockan 9 en lördag bara för att säga hej.
Han var den som kom så fort han hade tråkigt, gick bara in genom dörren, och gud vad många gånger man skitit ner sig för det haha.
Han var som min bror, han var hos mig jämt, alla gånger jag bröt ihop, han bara fanns där.
En gång satt jag bara och stirra i ett par timmar, var så krossad, och då satt han där och höll om mig.
Han sa ingenting för det behövdes inte, allt jag behövde var hans trygghet och hans sätt att få mig att känna mig så himla värdefull.
Han är verkligen som min bror, på riktigt.
Pontus fanns ju med där i bilden också, men vet inte hur jag ska beskriva våran vänskap.
Han är den som alltid får en att skratta, bara för att han är så (ironiskt) efterbliven haha.
Dom dagar man inte kände något hopp alls så ringde man till "långben" och så fick man direkt den där lilla gnistan igen. Han fick mig att orka med så mycket mer.
Och jag vet att jag nästan aldrig sagt det till han och man kan väl inte påstå att vi var/är världens tajtaste vänner men han betyder också mycket för mig. Och jag vet att om jag bara vågade öppna mig mer för honom så skulle han lyssna och försöka förstå. Men just att han är så sprallig, glad och skojig så vet man inte riktigt vart man har han ibland. Men han är som ett lyckopiller som verkar direkt.
Och så Jacob, bästa Jacob.
I början så tyckte jag att Jacob var töntig, och liten. (han var det ;))
Han fick inte riktigt vara med i vårat "gäng".
Det var väl i femman-sexan typ.
Nu är det helt förändrat, Jacob är en självklarhet i våran lilla "grupp" .
Utan Jacob vore det som en dag utan sol, han är min lilla sol.
Bara för att han är så knäpp och för att han kan skriva närsomhelst "är så glad att jag har dig♡" osv.
Och det är såna småsaker som är så fruktansvärt värdefulla i livet.
Att få så mycket uppskattning utav en så liten grej blir enormt.
Och som med alla mina fina killkompisar så lyssnar han jämt, han förstår, han känner mig.
Han vet hur jag funkar, han vet hur jag är.
Och det bästa med Jacob måste vara att han verkligen accepterar mig, för den jag är.
Och att han är så noga med att visa och säga det.
Och jag behöver det. Jag behöver få veta att jag är bra för att jag är jag.
Är evigt tacksam för att Jacob tog en plats i mitt liv.
Avslutar väl med den som just nu (och då) betyder så sjukt mycket för mig, Oliver.
Oliver är nog den bästa personen jag känner, på alla sätt.
Han är så stark, även fast han haft sina stunder då han helt varit på botten så har han tagit sig upp igen.
Och vara 15 år och ha gått igenom mycket av det värsta man kan tänka sig gå igenom i livet är inte lätt, det måste vem som helst förstå. Så han fungerar också som en förebild för mig.
Och som mitt stöd såklart, han är min klippa i stormen.
Det är tryggt att ha honom, för jag vet att jag alltid kan luta mig mot honom, jag vet att han alltid skulle hålla om mig ifall jag var ledsen.
Och framförallt så känner han mig verkligen utan och innan, finns nog ingenting i hela världen som han inte vet om mig. Och jag har aldrig och behöver aldrig oroa mig för att han ska berätta för någon om mina "hemligheter".
Han skulle aldrig med mening göra något för att såra mig.
Han är inte som någon annan, han har det största hjärtat jag nånsin varit med om.
Ingen får mig att känna mig så älskad som han, ingen får mig att känna mig så värdefull, så bra och allt.
Han är guld värd, han är en på miljarden.
Och det har han varit enda sen den dagen jag träffade honom första gången, för några år sen.
Sen dess har vi gått igenom allt som går att gå igenom.
Han bodde i Uppsala ett tag och det måste varit den värsta tiden i mitt liv.
Han kom ner varann helg och lov.
Iofs så fick det väl mig att uppskatta den tiden vi hade med varandra mer då.
Det gjorde att man inte bråkade, för man saknade ihjäl sig efter varandra när han åkte.
Minns att han sprang från Östansjö till Vretstorp en timme innan tåget gick, bara för att han ville säga hejdå.
Hans mamma blev skitförbannad och det blev ännu jobbigare att han skulle åka när han gjorde så.
Och under den uppsalatiden så pratade vi i telefon jämt.
Stoppade telefonen i en plastpåse för att kunna prata när vi duschade och allt sånt tokigt.
Jag kan inte beskriva det här bättre med ord än vad jag gjort, ingen kommer förstå det bättre ändå.
Det är så mycket mer än bara vänskap.
VÄLDIGT gamla bilder men de har sin charm haha.
Undrar lite vad jag tänkte med på dessa bilder, kolla håret och allt haha. Nej men asgullig var jag, huvudsaken med dessa väldigt fula bilder är att ni ska se lyckan som finns där.
Haha har tagit de mer eller mindre värsta bilder jag har, för att visa att jag kan vara mig själv med dom här killarna, och att de gör mig så himla glada.
Hoppas ni också kan se det, för det är min mening.
Skulle vilja att hela världen visste hur glada de här personerna gör mig.
ja förresten, bilder på mig och Jacob/Pontus finns bara i mobilen och orkar inte krångla hihi, hoppas det är lugnt, puss
Jag & Victor:
Jag&Hampus:
Jag & Oliver:
Sneluggstiden hahah......
Vi ses nästa gång med ett liknande inlägg, eller kanske något emellan.
Puss sålänge ♡♡
Minns ni Sune?
Minns ni fina Sune? Min kattunge som flyttade för ett par veckor sen?
Fick en bild häromdan från hans nya hem, han är sig lik, bara lite större.
Finaste killen, saknar han så jag går sönder <3
födelsedag
Hej allihopa!
Idag fyller mina fina mamma 43 år så vi har firat henne under dagen, har haft studiedag så det passade perfekt!
Först åkte vi in till Kumla och handlade fika och saker till maten. Sen letade vi efter en tårta som till slut blev en blåbärstårta. Jag tycker inte om tårta men vad gör man inte haha!
Sen kom vi hem och här hemma väntade min storasyster Cathrine och min systerdotter Lilly, så vi satte igång med maten som blev tacos hihi sen käka vi och mamma fick öppna sina paket.
Efter det så fikade vi och åt tårta. Strax därefter kom Emil och hämtade Cattis och Lilly så då städade vi av lite innan Daniel och Rebecca kom över en stund.
Nu sitter vi i soffan och kollar på tv, blir väl en film lite senare tror jag.
Och imorgon är det som måndag för mig, herregud hur ska jag orkar upp?
Jaja, grattis igen till min fina mor <3
Är det fel att vara värdelös?
Har världens sämsta dag. Allt jag gör blir fel. Även saker jag inte gör.
Jag känner mig så värdelös, så fel. Som att jag inte passar in någonstans.
Orkar inte skratta, orkar inte ens le idag.
Vill bara ligga i soffan och gråta.
Är så ensam just nu dessutom, mamma på jobbet och ingen som har tid.
Allt suger idag.
Förresten så är det första gången jag bloggar från min MacBook.
Trots att jag haft den i 2 månader haha, aja det sög det också
puss
