vikergardsophie.blogg.se

JA jag är en supertönt säkert som bara älskar The fooos men hur snygga och bra är dom inte? :( 
Liksom kolla på Oscar Enestad, dyiiiiiing

Sovmorgon till 14 idag, klappruttet haha.. 

Men blev en sen natt igår så var skönt att kunna sova ut och framförallt att hinna duscha på morgonen! 

Idag blir det även lunch med min fina mamma på cocothai, längesen jag käka där.

Så dagen har börjat bra iallafall. 

Var uppe en snabbis vid sju för att fixa Isabelle inför hennes skolfoto, sen gick jag tillbaka till sängen och somnade som en stock tills halv elva. Kändes som jag sov en hel natt igen ;) 

 

Ja vad mer ska jag säga? 

Det här blir ju bara ett tråkigt inlägg i mängden av de andra.. 

 

Idag stannar jag kvar i stan en stund, eller så åker jag till kumla och stannar där en stund. 

Det får bli som det blir haha :) 

Saknar verkligen hockeyn dessutom så tänkte dra ner till ishallen en stund sen ikväll.

Om nån vill sällskapa så säg till, puss

Hej! 

Har haft fullt upp i helgen kan man säga haha! 

 

I fredags drog Alicia och jag på lokalfesten i hallsberg, alla lär ju fatta vilken jag menar ;)

Sjukt vad mycket folk som kom! Det trodde jag aldrig! 

Vill bara lägga in här att det var jätte kul att träffa alla er som jag inte träffat på evigheter! 

Jag var väl hemma runt 03 ungefär och däcka ganska snabbt haha. 

 

Och vid 07 på lördagen så åkte mamma och jag till Kristinehamn. 

Hundträff för de hundar som var med i den där lägenheten om ni minns? 

Där var vi i varje till 14 typ, sen åkte vi förbi Cattis och sen åkte Irmelie och jag hem till pappa. 

Vi var hemma vid åtta och då käka vi pizza med mamma.

Sen somna vi rätt tidigt.

 

Idag har det varit lugnt. Mamma och jag drog in till Marieberg en snabbis imorse.

Sen kom vi hem och käka mat och nu ligger jag i soffan.

Är själv hemma så det är lite för tyst haha...

Men hoppas alla har haft en bra helg, love you all

 

Bjuder på en fin cambild på mig och mina syrror hihi

..när jag inte ens förstår själv?

 

Senaste tiden har allt kommit tillbaka. 

All skit från nian, alla sömnlösa nätter, alla tårar som bara rinner.

Så fort alla somnat hemma, så fort det blir tyst och mörkt så kommer allt tillbaka.

All ångest, alla misstag, alla fel jag gjort, allt jag kunnat gjort bättre, alla gånger jag svikit eller sårat någon,

alla lögner, alla svidande jävla sanningar också.

Och tårarna bara rinner. 

Och jag kan inte göra något åt det.

Jag vill inte gråta, jag är inte sån.

Trots det somnar jag med en blöt kudde, rödgråtna ögon och fuktigt hår varje kväll.

 

Ibland somnar jag mitt i alla tårar, andra gånger ligger jag vaken någon timme till

och undrar om det är så att jag var menad att misslyckas från första början eller om

jag bara föddes för att visa alla hur man inte skulle vara.

 

Jag hade samma problem i nian, jag kände mig misslyckad och oönskad och

allt man kan vara när man inte duger.

Men jag pratade med en kurator och de här gråtande kvällarna och sömnlösa nätterna

försvann. 

Och jag hoppades så att de aldrig skulle komma tillbaka igen.

Men sen ett par veckor tillbaka så kom det igen.

För det är så hemskt, att bara gråta tills man inte kan andas utan att ens kunna välja det.

 

Min kurator sa att det kanske skulle kännas bättre om jag delade med mig av det.

Så det är väl därför jag skriver det här.

Kommer troligen radera det inom en timme eller två, kanske imorgon. Jag vet inte.

För jag skäms, och jag är så rädd att någon ska skratta åt mig, eller tycka jag är töntig.

För hur kan man känna sig misslyckad, oälskad osv när man har allt man behöver? 

Hur ska nån kunna förstå mig när jag inte ens förstår det själv?

 

Jag vågar inte ens berätta för min mamma eller pappa att jag mår så här.

Jag vill inte att nån ska se att jag är ledsen.

Jag är rädd att mamma och pappa inte skulle förstå för att jag jämt 

visar mig så himla glad.

Men jag vill inte visa mig svag, jag vill inte att de ska må dåligt för att jag gör det.

Så när jag kommer hem och kanske inte står ut längre så sätter jag mig i garderoben eller på vinden,

för där kan ingen höra, ingen kan se. 

 

Visst är jag glad, när jag skrattar är det på riktigt. 

Men jag skulle lika gärna kunna gå runt och gråta hela dagen, för att jag känner mig

så himla trasig. 

 

Och jag vill inte att nån ska tycka synd om mig, jag behöver inte det, och jag

behöver inte en massa frågor jag inte ens vet svaret själv på.

För jag vet ingenting.